I morgon är Finndisp-fabrikens sista dag

”Vi är besvikna, men har behandlats med respekt”

I dag har Finndisps fabrik med sina 39 anställda i Hangö två arbetsdagar kvar, i dag och i morgon. Dispersionsproduktionen för lim och målfärger avslutades i medlet av april, sedan dess har personalen tvättat anläggningarna från kemikalier, monterat ner löstagbar teknik och gjort sig av med överblivna råvaror.

– Vi lämnar fabriken helt fri från kemikalier. Sedan tar en entreprenör som specialiserat sig på nedmontering av fabriker över. De lossar den utrustning som blivit kvar, därefter rivs hela fabriken, troligen redan i höst, berättar fabrikens chef Henrik Tarvainen.

Endast lagerbyggnaderna blir kvar att hyras ut, råvarucisternerna i frihamnen ska säljas vidare. Intresse lär finnas.

– Självklart är vi besvikna, men ägaren Dow Chemicals avskedspaket, som bl.a. innehåller 14 månaders lön och utbildning är vi nöjda med, säger Finndisps äldsta anställda, Bengt Österlund.

Med 35 år vid Finndisp på nacken ser han fram emot pensionering.

– Jag lider ingen nöd, hälsan är inte längre den bästa, jag har ett hus att renovera och en ökande skara barnbarn att ta hand om, säger han.

Den ekonomiska vändningen inom kemiindustrin kom lägligt. Österlund berättar att 15 av de 39 anställda redan hittat nya jobb, till exempel inom den kemiska industrin på Hangö udd, ett par anställda pensioneras.

– Med tanke på det svåra sysselsättningsläget har de som bor utanför Hangö bättre möjligheter än de som stannar här, säger Bengt.

Händelseförloppet som ledde till stängningen av fabriken började den 15.1.2008 då amerikanska kemiföretaget Rohm and Haas meddelade att man köper Finndisp (inklusive den nya fabriken i Ryssland) av Forcit. Affären förverkligades den 1.4.2008. Köparen meddelade att man hade för avsikt att utveckla verksamheten. Det tror Tarvainen bestämt på.

– Men i juli 2008 meddelade den betydligt större kemikaliejätten Dow Chemicals att man köper Rohm and Haas. Dow Chemiclas har ca 50 000 anställda världen över, Rohm and Haas ca 15 000, berättar Tarvainen.

Den senare affären fördröjdes av den globala finansieringskrisen och förverkligades först den 1.4.2009. Då hade den globala lågkonjunkturen slagit med kraft.

– Efterfrågan sjönk plötsligt i början av oktober 2008, följande månad minskades produktionen och vi övergick från sju till fem dagars vecka, fem avskedades, andra slutade själv av olika orsaker, berättar Tarvainen.

Dow meddelade att man på grund av överkapacitet hade behov av kraftiga nedskärningar särskilt i Europa.

– Vi levde i ovisshet tills Dow den 3.2.2010 meddelade att man tänker stänga fabriken och laboratoriet i Hangö, berättar Tarvainen.

En bidragande orsak till stängningen var att Finndisps reaktorer inte fyller den tryckklass Dow förutsätter.

– Dows kör med högre tryck vilket försnabbar tillverkningen av dispersioner och höjer effektiviteten. Det skulle ha krävts investeringar på mer än tio miljoner euro att bygga om fabriken, säger Tarvainen.

Kundernas behov utreddes inför stängningen. De kunde ju inte lämnas utan råvara så man tillverkade dispersioner för övergången till nya leverantörer. Sista satsen producerades i medlet av april.

Därefter konsumerades alla råvaror, farliga monomerer förvandlades till ofarliga polymerer som användes i produkterna, såldes åt andra tillverkare eller fördes till Ekokems problemavfallsbehandling.

Därefter tvättades alla rör, ventiler, tankar och processanläggningar. Löstagbara rör, ventiler annan utrustning monteras ner. Markgrunden undersöktes för eventuella nedsmutsningar redan i samband med den första affären. Samarbetsförhandlingarna om stängningen slutfördes snabbt och i god anda.

– Personalen har jobbat otroligt bra, det har varit tungt men yrkesstoltheten finns kvar till sista dagen, säger Tarvainen. Han ser fram emot nya arbetsuppgifter för fibertarmtillverkaren ViskoTeepak.

Bengt Österlund påpekar att Forcit var en god arbetsgivare, de flesta har således jobbat vid Finndisp många år.

– Det känns vemodigt att se sin arbetsplats rivas och den goda arbetsgemenskapen vi hade skingrad. Men det är också en del av livet, säger han.